Superkraft eller besvärjelse?

När jag vaknar på morgonen så är det med ett pling. Ni kan säkert se det er framför er om jag beskriver det så här. Från ett tyst och tomt samt svart mörker till på en millisekund bländande vitt bombarderat med intryck.
När jag vaknar så vaknar jag oftast ett par minuter innan klockan ringer. Jag vaknar inte långsamt utan det är som om hela världen ramlar över mig med en gång. Jag tar tag i telefonen efter någon minuts samlande och funderande över vilken dag i veckan det är. Vissa dagar behöver jag inte fundera och andra dagar kan det ta ganska lång tid innan jag kommer på att jag faktiskt är ledig eller faktiskt inte är det för den delen.
Jag går upp så fort jag kommit till sans, det brukar ta någon minut. Efter det kan jag gå till tvättstugan (där har vi duschen). Jag klär mig och passar på att hänga upp en tvätt och slänga i en ny. Hela tiden så roterar miljoner tankar i huvudet över allt som jag borde hinna med innan jag går jobbet och i vilken ordning jag skall göra det. Skillnaden från förr och nu är att idag hinner jag allt. Förr blev det bara ångest över allting.
När tvätten är klar väcker jag ungarna, efter det plockar jag fram kläder till dem och under tiden de äter frukost som serverats så plockar jag ur en diskmaskin och sätter in en ny om jag inte redan gjort det kvällen innan. Alla barn skall iväg på olika tider så allting görs i viss ordning. Det går som man brukar säga ”som på räls”. Under tiden detta blir gjort så är min hjärna i full bearbetning att planera arbetsdagen. En plan för hur jag skall lägga upp dagen, kommer jag ha tillräckligt att göra, har jag glömt något? När alla barnen har kommit iväg brukar jag dra fram dammsugaren det sista jag gör för att det inte skall se smutsigt ut när jag kommer hem. Jag blir oerhört stressad av när det ser rörigt och skitigt ut. Efter det går jag och lämnar den lilla i skolan och åker vidare till jobbet. De veckorna jag nte har de små åker jag och städar på klubben innan jobbet.
Efter en dag på jobbet med full rulle har jag också hunnit planera för vad jag skall göra de närmsta två veckorna efter jobbet, jag har skrivet ner troligtvis ett tjugotal projektidéer och det känns som om huvudet håller på att explodera. Jag dippar ungefär två gånger per dygn. Jag dippar vid 11-tiden när det är för lite att göra på jobbet och jag dippar vid 21-tiden när jag sätter mig i soffan hemma för att natta den lilla söta. I övrigt går hjärnan och kroppen i 110 hela tiden. Jag tränar i snitt fem dagar i veckan bara för att kunna hålla tankarna i styr. Mitt fokus har förbättrats med 200 procent sedan jag började med det.
Jag sover alltid BRA! Jag lägger mig vanligtvis vid 00 och sover till 06.00 och vaknar utvilad. Efter det är hjärna igång och det går fort.  Förr tyckte jag det var så oerhört jobbigt med alla dessa tankar, jag tyckte det var ett enda stort kaos som jag aldrig hittade någon lösning på.
Idag är det inte så. Jag är tacksam över min energi och jag har hittat en metod som får mig att må bra. Ibland kan jag dock känna att jag spammar för mycket till exempel på facebook, instagram eller liknande. När jag spammar innebär det att dagen troligtvis inte varit tillräckligt utmanande eller precis tvärtom så har den varit överväldigande. Jag upplever att jag har en turbohjärna. Sen om det är en superkraft eller besvärjelse, det är helt och hållet beroende av vad du har för människor omkring dig och vad du väljer att göra med ditt liv.
0